Anta att du är en gris. Anta att du brunstar och plötsligt känner ett oförklarligt sug att vidga dina vyer. Du skuttar över elstängslet och lämnar hagen, din syster och alla kultingarna. Happy days, livet leker. I trädgården kommer gubben som matar dig, med en hink foder. Härligt. Äntligen få äta i fred, utan resten av flocken som klänger på en och bara ska ha. Men så sticker han iväg med hinken. Va? Så lätt ska han inte komma undan. Du hänger i och kutar efter, med trynet halvvägs nere i hinken.
Rätt vad det är har han lurat dig. Du är instängd i ett skjul. Hur gick det till? Nåja, hinken fick du behålla. Men det är rätt tråkigt i skjulet. Det går ett par dagar medan brunsten lägger sig. Segt. Finns inte mycket att pyssla med. Böka lite i halmen. Skyffla in all halmen i ett hörn och bädda lite skönt. Äta, två gånger om dagen (han tittar i alla fall in ibland, den falske fan). Och uträtta sina behov.
Det är väl ungefär det. Inte mycket du kan påverka eller kontrollera. Jo en sak: Du kan välja var i skjulet du uträttar dina behov. Gör du det i halmen där du ska sova? Givetvis inte. Gör du det i mathinken eller vattentråget? Dumheter. Gör du det alldeles innanför dörren, så att gubben som kommer med maten blir tvungen att trampa i det två gånger om dagen?
Jag släcker lampan på lagårdsknuten och tar in höstkvällen. Månen lyser starkt och det är stjärnklart. Djuren har ätit kvällsmat och gått och lagt sig. För ovanlighetens skull hörs inte ett knäpp från vare sig höns, grisar eller getter. Granntupparna i tre gårdar är också tysta, bara sus av motorer hörs långt bortifrån. Luften är fortfarande mild, men kinderna säger att temperaturen sjunker. Det blir nog kallt i natt. Jag har tagit in grisarnas vattenslang i källaren, så det gör inget om det fryser. På lördag säljer vi getterna. Då är den perioden slut, efter sex och ett halvt år.
Jag och familjen gjorde ett studiebesök på Åtvidabergs Musteri, och träffade mustmästarna Philip och Emil. Här är deras upplägg:
- Philip och Emil identifierar oanvänd frukt i Åtvidaberg med omnejd och erbjuder sig att ta hand om den.
- Många äppelägare nappar, och musteriet får på så vis tillgång till pallvis med gratis frukt.
- Den insamlade frukten rivs i en elektrisk kvarn. Saften pressas ur de rivna äpplena i en handvevad mustpress, varpå den silas flera gånger, pastöriseras och buteljeras.
Restprodukten från mustningen, de rivna och pressade äpplena, blir till kompost. Fast vi fick med oss tre säckar hem. Bilden avslöjar vart de tog vägen.
Det lilla musteriet är livsmedelsproduktion när den är som bäst: En delikat och begriplig produkt genom småskaligt hantverk med lokala råvaror - helt utan tillsatser. Vetskapen att äpplena som används till musten annars skulle ha ruttnat på någons gräsmatta, och att avfallet också kommer till användning, gör bilden fulländad. Ett litet kretslopp i samspel med naturen.
Åtvidabergs Musteri på Facebook:
https://www.facebook.com/atvidabergsmusteri
