Man hör så mycket om all mat som slängs. Och så har man grisar. Man säger till sig själv: Tänk om grisarna kunde få äta upp all mat som slängs. Man går till affären med surdegsbageriet, som bakar på närproducerat, ekologiskt mjöl och säger som det är: Jag misstänker att ni slänger bröd. Mina grisar vill ha det. Man räknar med att bli utkastad.
Och så säger innehavaren: Vi kommer överens om två dagar i veckan när du kommer hit och hämtar brödet. Varpå jag och mina grisar plötsligt får 100 kg prima surdegsbröd varje vecka. Gratis. Som alltså hade hamnat i en sopcontainer annars.
Vi lever i en märklig tid där det mesta är upp och ner. En enda affär bakar 100 kg lyxbröd för mycket i veckan, bränner upp det och går ändå med vinst. Fem ton bröd om året. Sedan kommer jag och ber att få brödet, vilket jag får. Ingen verkar ens ha slagits av tanken att det kunde användas till något. Så jag bär ut brödet från affären, lastar in det i bilen och kör hem till grisarna med det.
Och i snön utanför entrén till affären sitter en tiggare från Rumänien och vill ha en peng så att han kan handla mat.
Några frågor på det?
