Enter Dexta

I höstas skrev jag om hur vi skulle omvandla en hård leråker, full av kvickrot, till odlingar, med grisarnas hjälp. Vi hade hört och läst om grisarnas förmåga att utrota ogräs genom att böka upp det och äta dess rötter, samtidigt som de skulle gödsla jorden och därigenom göra den både ogräsfri och näringsrik. Nu kan vi se resultatet.

Grisarna betar ner ogräset ordentligt, jäms med marken, och de bökar upp rötterna helt enligt handboken. Däremot ser vi inte att de äter upp rötterna, så de ligger kvar. Säkert är det rejält tröttande för kvickroten att bli uppdragen ut jorden och ligga med rötterna fria för väder och vind. Men kvickrot är kvickrot. Den ger sig inte utan vidare. 

Vidare ser vi hur den leriga jorden packas ihop av grisarnas klövar. Grishagen efter vintern var alltså en kompakt skorpa med uppstickande ogräsrötter. Att försöka att så något i detta var otänkbart, även om utgångsläget var bättre än det vi hade för ett år sedan, då hela ytan var en frodig kvickrotsmatta. 

En del odlingar kan vi ändå göra genom att lägga ut flera lager pappkartong på marken, och fylla på med gödsel och ny jord ovanpå den. På det viset har vi kunnat sätta ut rabarberplantor och krusbärsbuskar. Men det är ett dyrt och tidsödande sätt att odla, eftersom det kräver inköp av ny jord och insamling av stora mängder papp. 

Lösningen heter Fordson Dexta, en blå liten traktor, troligen från slutet av femtiotalet, som vi hittade på annons. Killen som sålde den hade själv helrenoverat den till jättefint skick, och nu har den med kultivatorns hjälp förvandlat lerskorpan till ett fint pulver som vi tror att potatis kan växa i. Fortsättning följer.

Om ägg

Framåt kvällen går vi till hönshuset och hämtar ägg. Det är alltid lite spännande, för man vet inte hur många ägg man kommer att hitta eller var de kommer att ligga. Ibland ligger de i värpredena (där vi har tänkt att hönsen ska värpa...) och ibland lite var som helst. Det låter klyschigt, men man känner sig rik när man hämtar äggen. De bara ligger där, dag efter dag, och hönsen låter oss hämta dem utan att protestera. Ibland vill en höna ruva på äggen och är det tillräckligt varmt för att kycklingarna ska kunna klara sig när de har kläckts låter vi henne göra det. Just nu ligger en av våra bruna hönor och värmer tio ägg. I 21 dagar ligger hon stilla och reser sig bara som hastigast för att dricka en droppe vatten eller äta en smula. Med lite tur har vi nya kycklingar den 7 maj!

Egna ägg skiljer sig från dem man köper i affären på flera sätt. De varierar mera i storlek och form. Ibland är de mindre, ibland har de två gulor och är enorma, ibland är de avlånga eller lite knöliga. De varierar också betydligt mera i färg. Eftersom vi har en flock med blandade raser blir äggen allt annat än kritvita: De kan bli ljus- eller mörkbruna, gröna, grå, till och med ljusblå. Ibland är de prickiga. Skalen är oftast hårdare än kartongäggens, och äggvitan är spänstigare. Men den allra mest påfallande skillnaden är äggulan. Alla affärens ägg har ljusa, bleka gulor. Det beror på att industrihöns föds upp på industrifoder, och det gör de i såväl konventionell som ekologisk äggproduktion. Höns som har tillgång till bete under växtsäsongen, eller t ex torkade nässlor under höst och vinter, värper ägg med orange gula.