Metamorfos

Kan man omvandla riktigt svårodlad mark till trädgård, utan hjälp av bekämpningsmedel och stora maskiner? Vi tror det! Så här:

1. Det är vår. Vi har mark vi vill odla på. Den är hård och torr, nästan som en betongplatta. Lera och sten till förbannelse. Dessutom massor av ogräs, en riktig kvickrotsdjungel. Det är här grisarna kommer in i bilden.

2. Grisarna kommer in i bilden. Vi hägnar in vår ogräsöken och gör en hage av den. Grisarna bökar runt i ogräset och äter upp det. Kvickroten omvandlas på så vis till gödsel som grisarna sprider naturligt över hela hagen. De ogräsrötter som blivit över ligger uppgrävda i solen och torkar. Ogräset dör.

3. Det är sommar. Grisarna får flytta till annat bete. Under tiden sår vi havre och ärter i jorden som grisarna har förberett. Havren och ärterna stjäl näring från ogräset och blir godis åt grisarna.

4. När havren och ärterna har kommit upp ordentligt släpper vi nämligen in grisarna igen. De går igenom hela hagen en gång till, slukar havre och ärter, och de rester av kvickrot som överlevt förra varvet och fått ny fart. Resultat: Mera grisgödsel på marken och ännu mindre ogräs i hagen.

5. Medan grisarna gör sin andra fingranskning av hagen passar vi på att städa ur hönsens och getternas vinterhus, där de inte har varit på ett halvår. Där finns massor av välgödslad halm som vi skyfflar in i grishagen. Det blir ett halvmetertjockt täcke, som vi täcker med presenning. 

6. Det är höst. Om det fortfarande finns några levande ogräsrester kvar i marken efter grisarnas andra skövling, får de det riktigt tufft nu: I beckmörker, täckta av gödsel, halm och plast får de ligga och kvävas under hela hösten och vintern.

7. Till våren tar vi av presenningen och börjar plantera i det näringsrika, förhoppningsvis ogräsfria, materialet där under. Drygt femtio rabarberplantor ska ut. Till att börja med.