Och så händer allt på en gång. Ena dagen ska potatisen ner, och vi kopplar den antika, svensktillverkade potatissättaren "Favorit" efter traktorn och kör igång. Traktorn går på lägsta fart över gärdet, medan jag styr och försöker hålla raka rader. Treåringen sitter i mitt knä och min hustru halvhänger bakpå "Favorit", och ser till att potatisarna kommer i jämn följd, genom rören som leder ner i fårorna. Två rader åt gången, och några timmar senare är 100 kg sättpotatis i jorden. Vilken genial apparat! Den plöjer upp fårorna, matar ner potatisarna och kupar ihop efter sig.
Andra dagen börjar vi så grönsakslandet. Grisarna har plöjt och rensat, traktorn har kultiverat. Krattar och sår gör vi manuellt. Till kvällen har vi 100 löpmeter morotsfrö i landet, 75 meter lök, 25 meter palsternacka och 20 meter ärter. Och minst 2/3 av landet kvar att så.
Nätterna blir kortare och dagarna längre i mer än en bemärkelse. Träningsvärk och tillfredsställelse. Så har hönan ruvat sina 21 dagar och äggen kläcks. Åtta nya kycklingar i olika färger och mönster.
Ingenting blir färdigt och ingenting tar slut. Allting bara börjar om. Det är intensivt och levande. Ibland är det vi som river i jorden, ibland är det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar