Har man djur kommer man närmare livet. Man ser djuren växa, para sig och få ungar. Man kommer också närmare döden. Till
exempel när en get ligger förlamad en morgon och måste
avlivas. Eller när mården har tagit sig in i hönsgården och rivit ihjäl nästan alla de nya kycklingarna. Eller när geten föder
fyra killingar, istället för en eller två. Den fjärde är inte mycket mer
än ett foster, liten som en tumme, och kan med knapp nöd lyfta lite på
huvudet. Hon dör efter några timmar. Den tredje är lika stor som nummer
ett och två, men geten har bara två spenar. Det blir konkurrens om
mjölken och den svagaste blir utan. Hon växer dåligt och är död efter
några veckor. Förloppet borde vara förutsägbart, men vi fattar för sent när det
händer första gången, och kommer inte igång med flaskmatningen i tid.
Vi gör så gott vi kan och lär oss lite i taget. Naturen skapar ett överflöd av liv, men tar också tillbaka det. Individerna är snabba skisser. En del får vara kvar ett tag och en del suddas ut. Döden är vanlig.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar